Att kämpa.

Att kämpa tycker jag är det viktigaste av allt.  En sak som jag har funderat på otroligt länge är det här med en sak som jag tycker är otroligt orättvist.

Och det är att vissa köper fina och lätta hästar, som tar en runt banorna utan större ansträngning och placerar en redan från början.  Det är orättvist.  Att dom säger att dom kämpar, men man ser hur lätt hästen är och när man ser att ryttaren inte har kämpat alls.  Samtidigt som en annan har kämpat skiten ur sig.

Jag kan helt ärligt säga att jag har aldrig varit så målmedveten och jag har aldrig kämpat så mycket i mitt liv, sen jag fick Sally.   Ibland vill jag bara skrika av frustration, och ibland kan jag gråta av lycka.  Men jag har aldrig och kommer aldrig ångra att jag antog utmaningen, för det har förändrat mitt liv.

Jag kommer aldrig vilja se mig själv på prispallen utan att ha kämpat.  Jag river hellre alla hinder än att stå där och le falsk och låtsas som att det var jag, för det är fusk, det är fult spel.

Jag är glad att jag valde den svåraste hästen, den hästen där det gick sämst att provrida, den hästen som ingen ville ha.   För att när vi har blivit ett team, när vi kämpar tillsammans så kommer jag att vara stoltast i världen och DÅ kommer jag kunna se mig själv på prispallen, och komma ihåg tiden då allt gick åt skogen.

---

Jag tror att någon kommer att bli upprörd av mina ord, men jag står för varenda litet ord. Så det så!

---

Bilder från i början:

Bilder från nu:

---

Jag såg potesial från början, men jag visste aldrig hur bra det kunde bli...  och det blir bara bättre och bättre ♥

Jag håller med dig! Jag är ensam medryttare på Bob, folk har stått på kö för att bli medryttare på andra hästar i stallet, men ingen ville ha Bob för att alla visste hur han sticker, hur bufflig han är, att han bockar osv.

När jag började rida Bob var jag livrädd, jag mådde faktist dåligt av att vara i stallet. Men jag kämpade på och nu har jag vääärldens underbaraste häst!



OKEJ nu ska jag sluta skriva, kände bara att jag ville skriva av mig lite när jag läste din text. :)



Åh, jag blir glad när jag ser bilderna, du och sally har verkligen blivit hur duktiga som helst! superbra jobbat! :D



(förlåt för lång kommentar...)